Bild som inte syntes i blogg förra veckan.
Fortsättning:
Jag börjar se en viss tjusning med att dra streck, jag får liksom tid för reflektion medan jag har något för händerna. Samtidigt som jag får vila i görandet när huvudet inte kan reflektera.
Streck, streck, streck. Vänd. Streck, streck, streck. Vänd, gör om.
Lite som normer? Vad jag menar är att anledningen till att det finns normer måste ha att göra med att vi alla är med och omskapar dom. Om man då vänder och ifrågasätter dem, vad händer då?
Streck, streck, streck. Vänd. =)
Jag kommer inte vidare i form av att jag vill göra något annat än streck, jag upplever mig lite fast, lite fastnaglad vid mina streck. Säkert en analogi för många saker som har med den här kursen att göra. Men strecken börjar ligga mig väldigt varmt om hjärtat, precis som mina arbetspennor börjar göra. De har nu blivit bristvara, trots att det alltid varit något jag har haft ett överskott av.
Strecket - det enkla, det rena, mångfacetterade, omformade.
Strecket - en del av det hela.
Strecket - byggstenen av vilken vi skapar.
Strecket - Analogin för att vara det lilla i det stora?
En hyllning till streckens mångfald =). Men som sagt, jag har börjat, hmm... dunderuppskatta strecken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar